Jag kände att Tv:n på började fungera, men dagtid hemma själv kunde vara rätt jobbiga,men hanterbara på någt konstigt sätt, jag tror jag skyllde smällar och sånt som ramlar ned från bokhyllan att det va grannens fel.
En natt vaknade jag. Jag låg med huvudet mot väggen,men på nått sätt så såg jag ändå att det stod en svart skugg man vid dörröppningen. Jag blundade hårt och lossades att sova och bad tyst: försvinn, försvinn ,försvinn, snälla gå, gå gå. Efter vad som kändes en evighet, så kände jag att trycket försvann och rummet blev lättare, mannen var borta.
Mannen dök inte upp varje natt, men minst 3 gånger i veckan, tyvärr kom Mannen närmare och närmare mig, varje gång hade han stigit in längre in i rummet, närmare min säng. En natt kände jag honom precis intill min säng, precis som om att det stod en livs levande person där. Natten där efter stod han lutad över mig. Så här höll det på i perioder i flera år.
Han försvann den dagen jag fick tipset om "brunnslocks metoden" av en tjej via internet. Den metoden fungerade inte jämt, som om att locket öppnades då och då (av vem? jag hade ju stängt? nu jag fick börja om!) Det kunde ta flera dagar att få ett lugn igen i lägenheten...
Detta höll jag tyst om i ett par år för mamma. I perioder lyckades jag hålla det ganska lugnt. Jag kunde till och med sova hemma själv- oftast var det lugnt. Det var en evig kamp ,som ibland var väldigt skrämmande, för mig de okända, som skrämde skiten ur mig ibland. Ja, jag har sprungit ut från lägenheten ett par gånger och vägrat gå hem tills någon i familjen kom hem.